Räknar matte och det är inte så illa som jag trodde, tror dock jag har dödat musklerna i benen på träningen idag. Borde för en gångs skull lyssna på mamma när hon säger saker som "träna nu inte för hårt första gången" Men jag känner mig själv allt för väll. Jag är född till att springa, för flykten ligger inbyggd i min själ och mitt hjärta, och styrketräningen,..tja jag passar bara på när jag ändå är på ett gym men jag saknar asfalten under mina fötter jämfört med löpbandet. 

Lyssnar på coldplay då rensningen av musikarkivet tagit mig till C-sektionen. Känner mig eländig då en fullfjädrad migrän är på väg och jag vill bara spy. Jag känner mig gnällig och vill klaga för någon som tycker synd om mig, men vem skulle det vara när jag inte ens själv tycker synd om mig? Vet bara ett ställe där jag borde vara nu och det är sängen, ber till gud att jag kan sova och är tacksam över någon form av sovmorgon imorgon.