Jag känner för att springa tills jag dör, skjuta mig i huvudet, drunkna i ån eller hoppa från taket. Jag känner för att skrika mig hes, berätta för välden hur jag hatar dig, Ibland känner jag hur jag vill ge dig en smäll på käften och fortsätta slå tills mina knogar är spruckna. Ibland känner jag för att säga till dig...Försvinn ur mitt liv. Jag vill inte ha dig här. 

Jag känner mig meningslös och världelös när jag pratar med dig.

Jag känner mig dum, ful och äcklig när jag tänkte på dig.

jag känner mig patetisk, över att jag inte betyder nånting i ditt liv.

jag hade kunnat springa 100 mil för din skull, skjuta någon i huvudet för dig skull, dränka någon för din skull, eller knuffa någon från ett tak för din skull. Men allt det där har ingen betydelse, för varför skulle du någonin be mig om nånting..? du som har hela världen för dina fötter, vad skulle du ha för nytta av mig, någonsin?